Som en före detta internetberoende "egirl" kan jag säga att livet har nått en vacker punkt där det som händer i mitt verkliga liv är bättre än mitt onlineliv. Men jag ser inte längre på mitt liv på nätet med förakt, eller som någon giftig hemlig cancertumör som jag måste bli av med. Mitt liv på nätet är bara ett sött tillägg till det rikliga verkliga livet som jag har byggt upp för mig själv. Och detta uttalande kan verka galet för normala människor som inte har hanterat att helt förlora sitt väsen i sin internetpersona. Men jag har äntligen hittat en balans, en jämvikt, där jag kan existera i båda världarna med lätthet och tacksamhet. Det är jag tacksam för.