Regnet har upphört men den höga ökenvinden fortsätter att glida över bergssidorna och genom träden och in i vindspelet på verandan utanför min dörr. Under tiden är allt annat stilla - inklusive mitt sinne. Det är fridfullt. Att vara vid liv är att känna dessa saker till fullo, att smälta in i vinden, att låta den bära dig framåt och över kullarna och in i intet ont anande dalar som du inte vet existerar. Jag måste leva mer.