Idag markerar slutet på överlevarnas deltagande i våra utredningar om våldtäktsgäng. Jag har helt enkelt inga ord som beskriver modet och modet hos dessa kvinnor som har trätt fram. Inga ord. Det de har gått igenom är obeskrivligt. Det har varit en livsförändrande upplevelse för mig. Jag trodde aldrig att sådan ondska var möjlig. Aldrig. Inte här, i Storbritannien. I våra städer, i våra samhällen. Det är ren ondska. Dessa män är så fullständigt depraverade. Om det vore upp till mig skulle tusentals av dem få dödsstraff. Att göra det de gjorde, i så industriell skala, mot oskyldiga unga flickor – många av dem redan i en så otroligt sårbar situation? Det finns ingen möjlig upprättelse. Världen är en bättre plats utan dem. Jag startade denna utredning eftersom så många andra misslyckades. Ärligt talat förstod jag inte hur djupt denna ondska är rotad i vårt samhälle. Polis, politiker, kommunala tjänstemän, NHS, socialarbetare, barnhem – det finns överallt. IS överallt. Inte var. ÄR. Att möta dessa kvinnor, och män, lyssna på hur allvarligt de svikits av dem som fått i uppdrag att skydda dem? Mina åsikter har förändrats för alltid. Jag visste att det var illa. Jag visste aldrig hur illa det var. Varenda en som har trätt fram är en hjälte enligt mig. Modet och den grace de har uppfört sig är olik allt jag sett i mitt liv. Allt för att de inte vill att andra ska drabbas av samma öde. Det är ett extraordinärt offer. De kunde bara ha gått vidare med sina liv. Försökte glömma. Men nej, de valde att göra detta. Jag är imponerad av dem alla. Våra förhandlingar avslutas imorgon, efter bidrag från ytterligare tre expertvittnen. Sedan börjar nästa steg. Vi kommer att ta fram en rapport, och sedan kommer vi att försöka sätta folk i fängelse. Det finns MYCKET fler vittnesmål och bevis att släppa – detta kommer att fortsätta komma och komma och komma. ...