Det är galet hur vissa människor ni träffar bara känns omedelbart bekanta, som om era själar redan kände varandra från livstider sedan. Vänner, älskare, affärspartners eller lagkamrater, det är sällsynt och berusande när du känner den typen av koppling. På samma sätt är det också galet hur människor kan gå från att vara väldigt viktiga i ditt liv en dag till inget annat än minnen några månader senare. Slutligen, en av mina största insikter i år är hur anpassningsbara människor är. Jag har sett det med egna ögon med en familjemedlem som går igenom en absolut mardröm just nu, och i förlängningen vi alla med henne, men varje dag håller hon ut. Det som är ett fruktansvärt scenario har blivit en del av vårt dagliga liv på ett konstigt sätt som vi accepterar men inte låter det förstöra allt annat. Vi har anpassat oss till denna (förhoppningsvis tillfälliga) verklighet som många andra har gjort tidigare, men kan inte heller vänta på att den ska ligga bakom oss.