En ny artikel publicerades nyligen som visar en optimering av Shors algoritm som utnyttjar isomorfismen mellan Edwards och Weierstrass kurvor. Resultat: minskade T-antalet med 75 %, T-djupet med 87 % och kvantbitskraven med 12 %. 🧵om konsekvenserna för krypto 👇

1/ Ur resursuppskattningssynpunkt är detta ett verkligt steg framåt eftersom T-gates dominerar kostnaderna för kvantkryptoanalys. Observera dock att denna optimering är *specifik* för ECDLP, vilket är vad de flesta moderna kryptosystem (och praktiskt taget alla blockkedjor) är baserade på.

2/ Betyder detta att krypto omedelbart bryts? Nej, kvantbitar är fortfarande bullriga och felkorrigeringsteknikerna är ännu inte där de behöver vara. Men detta visar att framsteg kan ske i *båda* riktningar: hårdvaran blir bättre OCH ribban för en CRQC sjunker med tiden.

3/ För att uppnå en kryptografiskt relevant kvantdator (CRQC) krävs - Framsteg i hårdvaruutveckling (bygga en fysisk maskin med tillräckligt många kvantbitar) - Framsteg i felkorrigering (se till att dessa kvantbitar kan köra en användbar beräkning)

4/ Men framsteg på algoritmsidan (t.ex. dessa artiklar) sänker effektivt ribban för vad som anses vara "kryptografiskt relevant"

5/ Intressant nog är antalet kvantbitar för låg-T-konfigurationer i Huang et al.:s metod högre, men mycket lägre för kompromisser med lågt djup och låg bredd. Det är en påminnelse om att i kvantalgoritmdesign kan mer ibland vara mindre och vice versa. Algoritmer och hårdvara utvecklas tillsammans.

Saker och ting kan förändras mycket snabbt om det sker ett eller flera genombrott inom hårdvara, felkorrigering och/eller algos, vilket tar oss från "kanske om 5-15 år" till "nästan säkert inom de närmaste 2-5 åren" Därför måste vi anta det värsta tänkbara scenariot och förbereda oss för Q-Day redan nu.